Visa taggarTillbaka till Bloggen

Paradise Lost

Av Marcus Kullman, publicerat 2020/12/16

Varför misslyckas projekt?


Inledningsvis med en liten angränsning till mitt föregående blogginlägg (vilket är komiskt med tanke på att detta inlägg handlar om hur saker görs logisk sammanhållande), men framförallt till följd av ett inlägg som jag kommenterade på LinkedIn igår angående kravhantering och som fick mig att grubbla vidare på saken:

Inlägget jag kommenterade hänvisade till en artikel som konstaterat att de vanligaste anledningarna till att projekt misslyckas hade med kravhantering att göra. De var:

  • Att kraven inte är väldefinierade
  • Dålig förändringshantering av kraven
  • Det saknas en länk mellan kraven och testfallen
  • Oförmåga att spåra kravet genom hela utvecklingscykeln

Bra punkter, men också många konturlösa ord som jag markerat ovan i fetstil. För att kunna avgöra om påståendet är sant eller falskt behöver vi veta vilka krav som i sin tur måste uppfyllas för att något ska anses vara ett misslyckande, vanligt, väldefinierat, bra eller dålig förändringshantering eller oförmåga.

Fiender till staten, individen, men även projektet är ofta intelligenta och hyperrationella. En bra gestaltning är John Miltons representation av Lucifer i Paradise Lost, där han är ängeln av rationalitet och upplysning—följaktligen Lucifer, ljusbringaren.

Anledningen bakom detta kan antas vara att när Milton sammanställde gamla berättelser om ondska och försökte göra dem logiskt sammanhängande; är att problemet med rationalitet är att det har en förmåga att förälska sig i sina egna produktioner. Paradise Lost skildrar i detta hänseende rationalitet som en totalitet, som något det rationella sinnet vägrar att släppa. Miltons tes är i grund och botten att det rationella sinnet har ett totalitärt element.

Du har säkert misslyckats med ett projekt för att någon var orubblig i hur det skulle genomföras, eller som helt tappade engagemanget när något annat bestämdes av till exempel beställaren. Det är sannolikt att det ändrade förutsättningarna för projektet. Vi vet att Miltons tes till viss utsträckning är sann; att rationalitet hör till vänster hjärnhalva, som hjälper oss att införa strukturell ordning, för att sedan uppdateras av höger hjärnhalva (vanligtvis med negativ information och fantasi). Den vänstra hjärnhalvan inför en konsekvent, sammanhängande ordning på världen, vilket såklart är nödvändigt för att vi ska kunna leva i den, men problemet är att det inte finns någon fast koppling mellan att vara konsekvent och fullbordad. Det är delvis varför vi behöver två hjärnhalvor: En som representerar världen, samt en som håller ordning på undantagen och matar in dem i representationssystemet, så att det kan uppdateras utan att kollapsa i kaos.

Jag arbetar sedan några månader tillbaka (privat) på mitt första machine learning-projekt, som på samma sett som vår högra hjärnhalva ser mönster i ett indata, för att sedan härleda det till en slutsats baserat på sin djupinlärning om ett specifikt ämne (vänster hjärnhalva). Utifrån vilken metaforisk kontext är det rimligt att detta vore en vit robot med lysande blå ögon? För kanske är det vad din högra hjärnhalva säger dig? Och hade du som beställare av detta projekt inte fått din robot, vore det inte ett paradise, utan ett "Project Lost"?

Tillbaka till Bloggen