Visa taggarTillbaka till Bloggen

Väsen, Del 2

Av Marcus Kullman, publicerat 2020/11/02

Väsen, Del 2

Purgatorio


Det Gamla Testamentet berättar om den babyloniske konungens fall, till följd av att hans högmod och vägran att underkasta sig en annan härskare, om så ens gudomlig. I den ursprungliga hebreiska texten benämns konungen som Hêlêl ben Shachar, vilket ungefär kan översättas “Lysande son till gryningen“. Omkring år 200 f.Kr. i samband med att det Gamla Testamentet översattes till grekiska gavs han istället namnet Fosforos, vilket är det grekiska ordet för planeten Venus när den visar sig under morgontimmarna. Venus är den himlakropp som efter solen och månen syns tydligast på himlavalvet. Eftersom den kan ses bäst under soluppgång och solnedgång, kallas den på flera språk för morgonstjärnan respektive aftonstjärnan. Sedermera kom den latinska översättningen av Gamla Testamentet år 405 e.Kr.—som baserades på den grekiska. Fosforos blev därmed till Lucifer, som är det latinska namnet på samma morgonstjärna.

Namnet Lucifer var alltså inte tidigare förknippat med de negativa associationer som det skulle knytas till genom Kristendomens läroutveckling. Tidiga tolkningar av den text som förutsäger konungens fall (Jesajas bok 14:3–32) är att den skulle hänvisa till en fallen ängel. Lucifer sägs ha varit den ängel som stod Gud närmast och var därför den starkast lysande stjärnan på himlavalvet. Morgonstjärnan som falnar när ljuset går upp över jorden identifieras med Lucifers förkastelse från himmelriket, efter sitt misslyckade uppror mot Gud. Ett utdrag från den svenska översättningen av dessa verser från Gamla Testamentet lyder:

"(14:11) Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke. (14:12) Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! (14:13) Det var du som sade i ditt hjärta: “Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.“

Det har tillförts flera motiv bakom Lucifers uppror; när Gud skapade människan krävde han att alla änglar skulle lyda under dem vilket Lucifer ska ha vägrat, att det är en kulminering av en gradvis distansering från Gud präglad av den fria viljan, eller senare i John Miltons Paradise Lost, att han skulle ha motsatt sig Gud och hans Son som auktoritära skapare av änglar, vilka istället skulle ha varit självförverkligande. Det var Miltons representation av Lucifer som under vetenskapens genombrott gav filosofer och tänkare såsom Friedrich Nietzsche en ny syn på människors begär och psykologi. ”Gud är död! Gud förblir död! Och vi har dödat honom.” skriver Nietzsche år 1883 som en uppmaning att överge religionerna för att istället ta kontrollen över det egna ödet och hitta en egen mening med livet.

I Genesis (första Moseboken) som, inom Kristendomen, är den första av de fem delar som utgör det Gamla Testamentet berättas det hur ängeln Jakob efter en utdragen kamp med en okänd gestalt av denna välsignas och tilldelas hedersnamnet Israel. Namnet Israel, likt stadens namn, kan ungefär översättas till ”Den som brottas med Gud”. Symboliken kan mycket väl liknas med den fråga Nietzsche kom att brottas med ända fram till sin död: Om vi inte längre var begränsade av gudomliga lagar var vi istället befriade, ELLER DÖMDA, till att skapa våra egna värden. Hur skulle mänskligheten hantera denna frihet utan att förlora syftet med sin existens?

Symboliken bakom detta foto är att det utgörs av en uppochnedvänd himmel. Under början av 1920-talet spegelvändes symbolen för sol och lycka i samma avseende och kom att representera nazismen. Den österrikiske neurologen och psykologen Viktor E. Frankl tillbringade sammanlagt fyra år i koncentrationslägren Theresienstadt, Dachau och Auschwitz fram till andra världskrigets slut. Hans beskrivning av sin tid där kan inte uppfattas som något annat än ett fall ned i en bottenlös avgrund, där han också ställde sig frågan om syftet med sin existens. Han kom fram till att människans grundläggande behov var viljan att finna meningen i sitt liv och att de av fångarna som klarade sig bäst var de som hade någonting, eller någon, att leva för. Något som rättfärdigade den lidelse livet medförde.

Namnet Purgatorio kommer från titeln på den andra delen av Den Gudomliga Komedin. Dante beskriver där helvetet (Inferno) som en underjordisk plats som uppkommit till följd av Lucifers nedslag och Skärselden (Purgatorio) som ett berg av landmassan i och med detta. Likt Dante, använder inte heller den ortodoxa kyrkan just ordet ”eld” men per definition representerar Skärselden, religiöst eller metaforiskt, en uppehållsplats där en prövning eller reningsprocess för att beviljas tillträde till himmelriket äger rum. (Den protestantiska kyrkan har tagit visst avstånd till denna lära.)

Hur Lucifers förkastelse från himmelriket ledde till mänsklighetens förändrade syn på intelligent design och, till följd av det, den ‘brottning med Gud’, Skärseld eller prövning vi ställts inför—det är vad som binder samman detta foto med första delen av den dikt som boken VÄSEN innehåller. Dikten förlänger det bibliska konceptet bakom Lucifers mål på jorden; att förhindra oss från att följa Gud, att förleda mänskligheten i synd och inleda oss i frestelse.

Tillbaka till Bloggen

© 2021 Marcus Kullman. Med ensamrätt.marcus@marcuskullman.com | +46723252825